Jordens mammigaste bebis...?

Jorå, hon bor här hemma hos oss. Bara jag lämnar rummet eller, ja det räcker egentligen med att hon inte ser mig börjar hon grina och ropa: "Mö, mö, mööööööö"
Det är alltså det Moa kallar mig.
Så fort jag kommer tillbaka till rummet och hon ser mig sträcker hon upp händer mot mig och när jag lyfter upp henne blir hon tyst och nöjd igen.

Tokgulligt men jobbigt i längden.

Nu lagar jag nyårsmiddag till ljudet av "Mö, mö, möööööööööööööööööö" ;)