Minnesförlust?

Kvällens nattning går till historien som en av de konstigaste någonsin.
Efter att Moa käkat gröt, duschat, ätit ersättning och myst lite gör vi som vi gjort den senaste veckan, går in och lägger oss i dubbelsängen för att natta Moa. I stället för att göra som hon brukar (gnuggar sig i ögonen, stoppar tummen i munnen och somna) så gnuggar hon sig i ögonen lääääänge, stoppar in halva näven i munnen och börjar sedan gallskrika.
Jag tar upp henne och tröstar och provar igen. Samma sak händer. Jag försöker hjälpa henne att få in tummen i munnen men då blir hon ännu argare. Ger henne en napp - Galen bebis!

Tar upp henne och går runt med henne. Hon skriker, gnuggar sig i ögonen och tuggar på pekfingret eller stoppar in hela handen igen. Detta pågår i över 1 timme och Moa blir mer och mer frustrerad och tröttare och tröttare (vart vaken i 4½ timme vid det laget)

I ren frustration lägger jag ner henne igen, stoppar in nappen. Bebis skriker så klart. Jag håller fast nappen så den inte ska fara ut när hon spottar och fräser.

Oki, jag får väl visa ungen hur hon ska göra tänker jag och stoppar in hennes tumme i min mun och suger på den. Då upphör helt plötsligt skriket och hon tittar förvånat på mig.
Någon sekund senare snuttar hon på nappen och ytterligare några sekunder senare sover hon, helt utslagen.

Hon har alltså glömt bort hur man suger på tummen över dagen och vet inte hur hon ska göra för att somna utan den i munnen.

Hmm, tur att hon är världens sötaste barn för någon medlem i Mensa verkar hon inte bli... ;)