En otroligt trist sak med att bli vuxen och ansvarig är att man kan inte längre bara göra det som faller en in. Man måste alltid tänka efter först... Man kan inte längre dricka massa vin och dansa på bordet på firmafesten och man kan inte bara säga vad man tänker rakt ut. Dock har jag inte riktigt kunnat hejda min mun från att säga det som hjärnan tänker i alla lägen än... som en klok person jag känner sa " Jag har för kort avstånd mellan hjärnan och munnen" Och dansandet på bordet har bara förflyttat sig ner till golvet.
Innerst inne är jag ju fortfarande samma unga tjej som jag var för 10 år sedan, samma tjej som var ute på äventyr var och varannan dag, som sa allt hon tyckte och tänkte till alla, kille som tjej och som inte tvekade en sekund på att ta chansen när hon fick den, oavsett vad det gällde. Tjejen som inte oroade sig för konsekvenserna för än den dagen de bet henne i arslet....
Vad var det som hände med henne? Blev hon vuxen och förståndig eller gammal och rädd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar