I stora drag så hittade jag Moa till synes livlös i sin spjälsäng i torsdags förmiddag. Hörde, såg eller kände inga andetag och det gick inte att puffa liv i henne heller. När jag sliter upp henne ur sängen reagerar hon först inte alls utan hänger livlös bara på min arm. Skräcken som väller över en är helt obeskrivlig....
Efter vad som kändes som 100 år öppnade hon lite på sina ögon. Sen är det lite luddigt, vet att jag gick omkring i lägenheten och gjorde allt för att hon skulle vakna till och börja skrika.
Mitt i detta kaos ringer min mamma av en helt annan anledning. Hon rusar över hit i regnet.
Efter kanske 10 minuter verkar hon vara mera ok. Min mamma ringer 112 och de säger åt oss att åka till Norrtälje akuten. Väl där blir vi vidareskickade i ambulans till Astrid Lindgrens sjukhus där läkare undersöker henne och tar prover på henne. De tror inte att det är någon fara med henne. De tror att hon helt enkelt gått in i så djup sömn att hon knappt andas. Trots det fick hon och jag övernatta där för observation och Moa fick ha ett andningslarm på magen som tjöt om hon slutade andas.
Jag lyckades få ca 2 timmars sömn och blev väckt av att larmet tjöt 4 ggr under natten. Falsklarm allihopa men det hindrade inte mig från att nästan få hjärtstillestånd av oro varje gång.
Efter något sånt här uppskattar man verkligen det man har och jag älskar min familj mest av allt i hela världen. Jag skulle verkligen göra vad som helst för att Moa ska må bra.
Jag får riktigt ont i magen när jag läser.. Hur mår Moa nu? Och har du fått sova nått?
SvaraRadera