Underbara unge!

Nattningen av Moa gick förvånansvärt bra. Bara några minuter av skrik. Jag behövde inte ens ta fram selen utan det räckte med att hålla henne i famnen ganska hårt när hon försökte ta sig loss. Efter en stund stoppade hon tummen i munnen, blundade och somnade.
Gud så skönt!

När hon låg och sov i min famn slog det mig hur underbar hon är. Nog för att det som pågår här hemma nu är det jobbigaste och mest påfrestande jag vart med om men hon är helt fantastiskt och jag skulle inte vilja vara utan henne för allt i världen.
Hon är mitt allt och jag vill bara att hon ska må bra och vara en lycklig bebis. Är Moa lycklig blir mamma lycklig.

Tack alla för era peppande kommentarer. Det värmer!