... men jag tvivlar.
Har tänkt på det nu när Moa är som hon är. Hur ensam man blir.
Jag bävar ju för att ta med henne ut bland folk eftersom hon bara skriker så man knappt hör vad man tänker.
Går jag på promenad med vagnen går jag där det är så lite folk som möjligt.
Att få besök här hemma är inte aktuellt (om det är inte är min mamma) eftersom det enda jag gör är att gå rundor med bärselen släpandes på en skrikande Moa. Att föra ett vuxet intelligent samtal är inte att tänka på eftersom jag inte hör vad folk säger när Moa gormar och om jag skulle råka höra nått ord här och där kan jag ändå inte koncentrera mig länge nog för att förstå vad människan säger...
Jag spenderar mina dagar med att gå rundor här i lägenheten om jag inte är ute med vagnen och smyger runt på folktomma gator....
Att ensam är stark stämmer inte. Ensam är ensam och svag!
Nu vill vi ha förändring!
Ja ensam är det tufft att vara det ska gudarna veta!!!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen på att Moa lägger ner snart, bryt mönstret, våga åka iväg trotts att hon skriker, få henne att totalt fokusera på annat än bärselet och skrika..
Nellie har haft en okey dag, bök med sovandet som vanligt. Har kört dom 2 senaste flarrorna utan mjölprotein.. Så får vi se hur natten blir..
Vad jobbigt du verkar ha det! Tycker att det låter som en bra idé att träffa en barnläkare, hoppas ni får hjälp!
SvaraRaderaDu är jätteduktig tycker jag som har klarat det så länge som du ändå gjort, jag blir helt knäckt bara av att Isak har EN skrikig kväll.
Och det stämmer verkligen inte att ensam är stark!