Undra vems humör hon ärvt? ;)

Jag skalar potatis och Moa kavar omkring på golvet och undersöker. Helt plötsligt kommer hon på att köksskåpen går att öppna och speciellt skafferiet är super intressant. Hon får upp luckan och ska precis börja slita ur mjölpåsen när jag tar bort henne och binder fast ett snöre runt handtaget så hon inte kan få upp luckan.

Det var INTE populärt. Hon sliter i handtaget och skriker sig hes i ren aggression. Sjukt förbannad!
I några minuter där är det mest synd om Moa i hela välden. Det finns ingen som har det sämre just då i hennes värld. Som tur va är hon lätt att distrahera och efter nån minuts dansande med Mamma är livet solsken och sång igen.

På tal om solsken. Nu blir det promenad!