När olyckan är framme...

Tuva har i dag kommit på att det är rätt så kul att stå och försöka gå. Moa hade rullat ut min träningsmatta på golvet och haft "gåkurs" med Tuva när jag var och tränade och då hade hon minsann gått fram och tillbaka på mattan flera gånger. Även när jag kom hem gjorde hon det några gånger. Mycket stolt var hon och klappade händerna åt sig själv.
Att stå övar hon massa mer på också vilket ju är bra, FÖRUTOM när hon bestämde sig för att göra det i badkaret under kvällsbadet.
Hon tappar balansen och smäller tänderna rakt i badkarskanten.
Skrik, gråt och en liten flisa utslagen ur ena framtanden.

Gråten lugnade sig snart och hon har sedan dess ätit ett kex och sin kvällsvälling utan klagomål samt somnade utan större protester så det verkar inte som att det gör ont eller ilar i tanden. (samma stund jag skriver detta vaknar hon och gråter)
I morgon ska jag ringa till försäkringsbolaget och anmäla skadan på tanden. Om det visar sig att hon har ont kommer jag så klart även ringa tandläkaren så de kan försöka hjälpa henne.

Den vänstra framtanden har en liten flisa borta mitt på ...